Trygghet till varje pris?
Härom dan satt jag och lyssnade på radio Örebro och en som hette Eberhart, jag tror han var psykiatiker. Han tyckte att vi svenskar va ena riktiga trygghetsnarkomaner. Det var på nåt vis att trygga det trygga o göra det tryggare o tryggare. Faktum är att jag för några år sen filosoferade om detta och jag vet att jag diskuterade detta med någon i samband med trygghetssystemen. Jag började väl tänka på ordet trygghet då. Det kom för mig att om det blir för mycket av den varan kan inte det leda till tristess o pacifisering? Nånstans tycker jag det skall finnas nåt go o nån ovisskänsla som skakar om en. Jag har många gånger i mitt liv haft känslan ,nä ny jäklar ska jag ut o dansa bland dom stolta kosackerna eller ziegenarna . Ibland har jag väl upplevt att jag gjort det på nåt vis o vem f-n tänker på trygghet då! Det där är en känsla som kan ställa till det för en men man får bejaka den. Jag tror faktiskt man får en viss förnöjsamhet av att bejaka såna känslor. Spänning i tillvaron behöver inte vara nåra stora grejor det går o känna den i vardan ochså. Jag brukar lyssna på världsmusik ibland, bara det får man spänning av!
Jag själv har någonting inom mig som jag kallar för Björneborgsandan! Det är så att min farmor bodde på ett ställe i Gällersta 1 mil syd Örebro, som döpts till Björneborg. Jag växte upp i Örebro och jag var ofta ute hos min Farmor på lov o helger och det var alltid lika spännande att komma dit. Den lycka o spänning jag kände när jag t.ex. sprang upp till Björneborg från busshållplatsen, den har jag inom mig än idag o det ger mig fortfarande spänning i tillvaron. Det var där jag lärde mig dansa bland Ziegenarna o kosackerna på nåt vis fast Björneborg ligger mitt i Närke! Men för attan en Ziegenare kan säkert vara trygg sin värld men jag tror inte dom är nåra trygghetsnarkomaner!
Men hur som hellst, jag tycker fortfarande att för mycket trygghet ochså begränsar ens fantasi och spänning o hindrar oss från att ta ett nytt steg i livet ! Jag flyttade igen och den här gången åter tillbaks till mitt spännande Närke med mitt älskade Björneborg. Det tackar jag Björneborgsandan för!
Jag själv har någonting inom mig som jag kallar för Björneborgsandan! Det är så att min farmor bodde på ett ställe i Gällersta 1 mil syd Örebro, som döpts till Björneborg. Jag växte upp i Örebro och jag var ofta ute hos min Farmor på lov o helger och det var alltid lika spännande att komma dit. Den lycka o spänning jag kände när jag t.ex. sprang upp till Björneborg från busshållplatsen, den har jag inom mig än idag o det ger mig fortfarande spänning i tillvaron. Det var där jag lärde mig dansa bland Ziegenarna o kosackerna på nåt vis fast Björneborg ligger mitt i Närke! Men för attan en Ziegenare kan säkert vara trygg sin värld men jag tror inte dom är nåra trygghetsnarkomaner!
Men hur som hellst, jag tycker fortfarande att för mycket trygghet ochså begränsar ens fantasi och spänning o hindrar oss från att ta ett nytt steg i livet ! Jag flyttade igen och den här gången åter tillbaks till mitt spännande Närke med mitt älskade Björneborg. Det tackar jag Björneborgsandan för!
Kommentarer
Trackback
