Jan i Närke

Jaa, för en vecka sen åkte jag ju till Stockholm ! Att tiden går fort... jaa, vad skall man göra åt det ? För min del ser jag det så här ! Hade inte tiden gått fort så hade jag väl inte trivts med tillvaron ! Har jag nått att oroa mig för, nää inte ett dugg ! Jag kan bara vara nöjd som det är och är väldigt ödmjuk över att jag har det så pass bra i min ålder ! Men jag genomför min plan för att behålla hälsan, och hittils har det lyckats ! Beroende på att kroppen trots att den blir äldre och äldre håller sig fräsch efter omständigheterna. Jag kommer på övningar som är bra för ryggen, värmer upp på träningscykeln innan jag går ut, mm,mm,. Och höftens status är status quo, håller sig i schack. Jaa, jag vet väl att " jag ochså en gång får börja gå med rullator och får vara mera inomhus " ! Frågan är vem som kommer att oroa sig mest för det ? Fötterna på jorden, armarna mot himlen och " bibehållen vandring på min utstakade väg från rötter till barnbarn ". Jag har ju en " symbolisk resa " o det är den att jag färdas fram på en å med min eka, på stranden står alla  inblandade o vinkar från rötter till barnbarn och det spelas min världsmusik från Havah nagilah till Kalinka av alla mina favoritorkestrar o artister från Ivan Rebroff till Budapest klezmer band !

              Jaa, så är min resplan här i livet, inriktningen finns i fullständig ödmjukhet ! Och nu skall jag snart fortsätta min resplan genom att "motionera ut i den härliga naturen  o tänka på positiva saker för världen är  " inte enbart ond tycker världsmedborgaren " !