Jan i Närke

Parakiten Kalle flög ut ur buren i förrgår på e.m. O det var ju allright för jag har satt upp en gren som går ut från gardinstångens fäste. Men oj,oj,oj vad han kämpade för att våga flyga tillbaks till buren.  O han for fram och tillbaks både på grenen o gardinstången under en del ångestfyllt "tjattrande". Han stod nästan still i luften nån meter från buren men han våga inte sätta sig där. Det börja mörkna ute o han gav liksom upp. Jag tänkte all right jag jagar inte ifatt honom o tar honom för då förlorar han kanske förtroendet för mig. Så han sov över på gadinstången! Det såg nästan ut som han låg ner. Igår lika dant. Flög några gånger mot buren men mer blev det inte. Jag tänkte han måste ju va hungrig men jag ville inte jaga ifatt honom. Han sov på gardinstången i natt ochså. Jag vakna i morse o tänkte hur skall jag tackla detta men Kalle såg inte ut som han led av nån vätskebrist eller så. Men i förmiddags börja han ta tag i saker o ting. Först satt han o titta på buren under glada tillrop från mig. Sen flög han ner o satte sig överst på luckan som ju var öppen. Sen gick han ner för luckan o satte sig vid sidan av öppningen. O så flög han upp på grenen igen. Jäk, attan tänkte jag! Men sen efter ljudligt tjattrande flög han ner o satte sig överst på luckan igen. Då tänkte jag nu går jag in o ser på OS så han får vara ensam med sitt problem. Rätt som det var blev det alldeles tyst. Gick ut i köket o tttade. Där satt Kalle o käka frö så det sprutade om det. Alla tiders Kalle! Sen satte han sig till rätta på pinnen o börja sova!