Jan i Närke

Kalle- Kalla, som jag kallar parakiten. är på utflykt till vardagsrummet. Fågeln har ju vant sig vid  många ljud i köket där han har sin hemvist. Han har lärt sig att inte bli rädd för alla möjliga ljud från radio till telefonringning. men igår stängde jag en skåpdörr lite för hårt i närheten av honom och då flög han in i vardagsrummet. Ja, nu får han sitta där o tjura. Buren har jag dragit in(den har hjul, tack o lov) och där står ju ochså tv:n. Han flyger ju in o ut i buren i köket  så det får han göra här ochså. Jag tänker inte stressa upp honom genom att fånga in honom. Ja, han får väl se på v-75  o ishockey o fotboll tillsammans med mig. Han lär nog flyga in i buren när han blir riktigt hungrig!

Ja, Kalle Parakit är rolig att studera o det har jag haft tid med idag. har städat, mest dammsugit, I köket får jag städa mer än en gång i veckan för Kalle sprätter frö omkring sig så det smattrar  när man sitter vid köksbordet. Han är ju inte så gammal ännu så några ljud mer än skrin kommer det ju inte men jag pratar mycket med honom. Me än jag har gjort med nån annan av mina fåglar, tycker jag. Att ha honom i köket är ju en hit, för där är jag mycket
                                      Sen är det här, är Kalle en hane eller hona? Han som sålde den till mig i affären nedanför slottet i Örebro, ah, jag har glömt vad gatan hette, kunde inte se det ännu på fågeln för den var för ung. Allright , jag har namnet Kalla i reserv efter Charlotte om det skulle vara en hona! I morgon e.m. skall jag cykla norrut till en kompis. Då får inte Kalle-Kalla följa med!

Parakiten Kalle flög ut ur buren i förrgår på e.m. O det var ju allright för jag har satt upp en gren som går ut från gardinstångens fäste. Men oj,oj,oj vad han kämpade för att våga flyga tillbaks till buren.  O han for fram och tillbaks både på grenen o gardinstången under en del ångestfyllt "tjattrande". Han stod nästan still i luften nån meter från buren men han våga inte sätta sig där. Det börja mörkna ute o han gav liksom upp. Jag tänkte all right jag jagar inte ifatt honom o tar honom för då förlorar han kanske förtroendet för mig. Så han sov över på gadinstången! Det såg nästan ut som han låg ner. Igår lika dant. Flög några gånger mot buren men mer blev det inte. Jag tänkte han måste ju va hungrig men jag ville inte jaga ifatt honom. Han sov på gardinstången i natt ochså. Jag vakna i morse o tänkte hur skall jag tackla detta men Kalle såg inte ut som han led av nån vätskebrist eller så. Men i förmiddags börja han ta tag i saker o ting. Först satt han o titta på buren under glada tillrop från mig. Sen flög han ner o satte sig överst på luckan som ju var öppen. Sen gick han ner för luckan o satte sig vid sidan av öppningen. O så flög han upp på grenen igen. Jäk, attan tänkte jag! Men sen efter ljudligt tjattrande flög han ner o satte sig överst på luckan igen. Då tänkte jag nu går jag in o ser på OS så han får vara ensam med sitt problem. Rätt som det var blev det alldeles tyst. Gick ut i köket o tttade. Där satt Kalle o käka frö så det sprutade om det. Alla tiders Kalle! Sen satte han sig till rätta på pinnen o börja sova!

"Monterat" en gren på gardinstången. Dit upp flög Kalle Parakit för första gången idag. Innan den behövliga färden ner till buren igen så brukar det bli ett väldigt pipande innan självförtroendet stiger och matlusten tar överhanden och buren intas igen. Grenen är satt så att skiten trillar endast på golvet och där går ju att lägga en tidning när han är ute. Det ser ut att arta sig bra med Kalle och som jag sagt innan, det är skillnad på individerna bland parakiterna  ochså!

Den här Kalle ja. Igår satt han ju mest o sov. Idag har han fått sina ryck o sprungit runt i buren. Radion har jag på för det får han vänja sig med. När jag sitter vid datan kan han ge sig till känna ibland. Hör förmodligen när jag skriver. Det är bra han vänjer sig vid det ochså. Det viktigaste är ju dock hur han vänjer sig med min person. Det får bli som det blir. Hur som hellst är det ett roligt sällskap! Jag har ju möjlighet att lägga till något mer som händer senare även om jag  publicerar  inlägget nu o det gör jag!

Nu har Kalle fått en egen kategori, parakit  På torsdagar brukar jag  inte motionera, ibland städar jag. Men idag studerar jag Kalle. Suttit mycket i köket. Tvättmaskinen har varit igång, vattenkokaren har varit på liksom kaffekokaren . Radion har varit på relativt lågt men jag hör tydligt. Jag har ätit frukost o "smackat". Dessutom har jag pratat med Kalle. Vad har han gjort? Jo, suttit o sovit! I morse fick jag ge honom nytt vatten. In i buren genom luckan och ut med vattenbehållaren o in med färskt vatten. Då for han runt i buren men inte skräckslagen. Sen somna han igen. Nu vid 13-tiden har han ljudligt gett sig till känna men jag har visslat o sagt Kalle. Nu är det rent tyst. Som jag har sagt innan så tror jag ljuset har inverkan på fåglar o deras beteende. I dag har det varit grått o murrigt ute. Nu kallar han igen eller vad det är. Men jag går inte  till köket varje gång. Nån måtta får det va!
                                   Kalle fortsatte o vara slö. Ett tag fick jag tanken, han är väl inte sjuk? Ah, jag gick ut en runda o det var härligt. När jag kom hem var han fortfarande slö men rätt som det var ruskade han på sig o gick o åt!

Trots fotat med antirödöga påkopplat på kameran så blev Kalle rödögd ändå. Jag är högeligen förvånad hur bra det går med honom. Sällskapssjuk är han redan och nu när jag satt vid datan så kom några "kallande" skrik. När jag kom ut så blev det tyst o tofsen stod rätt upp!  Det är faktiskt även intressant den första tiden trots nervöst springande o skrik i buren. O det kan vara rätt jobbigt. Det är som att att få hem ett litet barn på nått vis! När det gäller Kalle så har det som sagt gått över förväntan! Nu kallar han igen!

 Ja, den här killen(inte riktigt säkert, kan vara en hona) med bur är nu placerad i köket där jag egentligen befinner mig mest på dan och nån burdörr får inte ens stå på glänt. Jag kallar den här parakiten för Kalle och upprepar det ofta. Inga hastiga rörelser så här i början och avstånd hålles utom när jag måste byta vatten. Kalle är mycket intresserad av att titta på när jag äter o donar med saker o ting. Det som är bra efter endast 3 dar är att han redan ätit, druckit o putsat sig. Min dröm är ju att få honom riktigt tam som den första jag hade. Det var en hona. Den andra Örnie(Houdini som vi kalla honom efter den förbluffande flykten). var svår att få tam och ganska vresig. All right, Örnie var ett bra sällskap. Vad jag syftar till med Kalle är att få honom trygg i köket där han ser mig mycket, tillitsfull så att jag kan få honom  med buren(hjul) in i  tv-rummet på kvällarna. kanske han blir så tam att han flyger emellan. Tålamod behövs! För min del behöver jag nog läsa det på datan eller på  en stor lapp i köket varje dag. Att ha tålamod är inte min största styrka.
                                 Fåglar har jag haft i många år och då undulater, några har kunnat prata. När jag växte upp i Örebro hade vi undulater,  min farbror Leif hade en jättestor bur med många undulater i när han levde. Föräldrarna hade undulater så länge dom levde i princip och som sagt jag själv i många år tills jag börja med parakiter. Känner mig dock "skamsen" över att förlorat de 2 första. Men nu har jag strukturerat upp saker o ting, det är jag egentligen bra på. Trygghet i köket är ledord nummer ett!

I f.m har det varit mellanstädning. Parakiten Örnie tycker inte om när jag städar. Hans reträttplats är en av gardinerna. Där sitter han högst och kan iakttaga mina mått o steg. För pedanter m.fl. vill jag påpeka att jag nålat på plast(genomskinlig) på baksidan och fönsterkarmen är ochså klädd med plast så långt det behövs! Det är faktiskt smart tycker jag och inget syns! Plasten är lätt att spola av när det behövs o sen nålar jag upp den igen! Ibland flyger han ut ur buren o sätter sig där än då. Han har ett ställe till , på en kartong på hatthyllan där han sitter o tittar ibland för att se vad jag har för mig i köket!
            I natt hade det tydligen kommit en liten snöby o pudrat marken(gårdagens snö var nästan borttinad). Termometern visade 1,8 - i morse o solen lyste. I e.m. blir det månadsmöte med Spf.

 ja Örnie på lilla buren! Det är en rolig typ o tuff! Skäller på mig ibland särskilt om jag pratar i telefonen. Örnie är en hane och han är betydligt mer intresserad av att vara i sin ordinarie bur i tv-rummet! Den här buren är mera min transportbur. Den andra är för stor för att ha i en bil! Numera passar grannfrun Örnie när jag är borta, det är alla tiders! Tack vare att Örnie är så mycket i sin stora bur så kan jag numera ha blommor i huset. Den förra parakiten  var alltid ute, var bara inne  i buren o åt i princip, fick knappt in den i buren när det var kväll. Den åt  som sagt av blommorna. Det enda Örnie kan säga är just Örnie men han har en massa andra ljud för sig men är inte alls så tam som den förra som inte sa nånting!

 Jaha det här alltså då min nymfparakit, han är ca 2 år, hade en gul innan men tyvärr flög hon ut på nyårsafton-05, obs jag var inte berusad. Det var -10 ute så hem kom hon inte. Det är en otrolig skillnad på dom här 2, hon sa inget o han tjafsar som bara den! Konstigt brukar det va så!?