Jan i Närke

Då blev det som sagt en motionrunda åt nordväst. Fotot är taget på en gång -och cykelbro över riksväg 50.  Mitt mål är natureservatet Kvarnbacken som syns 11/2(ungefär) km bort.. Nu gick jag över bron, förbi byggnaden. Så småningom vek jag av från vägen mot Vretstorp och sen var det nog bara 100 m till backen.

Och här har vi backen. Brantare än vad fotot ger sken av.  Askersunds bästa skidbacke. Mötte ochså en del ungdomar med tefat o likn., inga med skidor. Hur som hellst så måste det bli en väldans fart nedför backen o vidare ner över vägen mot där jag fotade. Jag för min del gick upp för backen, ganska jobbigt, för vidare färd mot Gårdsjön på andra sidan reservatet.

Dock tog jag detta foto från den högsta punkten punkten på backen mot Askersund. Här ser man ju tydligt hur hög backen är! Ja, vilken utsikt! Sen börja jag gå längs med åsen mot Gårdsjön.

Här har jag kommit ungefär 2/3:delar av åsens längd o det sluttar betydligt brantare nedför än vad fotot ger sken av. O till höger stupade det brant neråt mot en å och där nere går en stig som man ochså kan gå mot Gårdsjön.

Här har vi nu Gårdsjön, snö och isbelagd. Här är mycket vackert även nu men vår o sommar är här fantastiskt fint o då går jag hit en gång i veckan. Sjön är liten men det ligger en del hus vid den o dom har verkligen hamnat på rätt plats. Här kan man bada , fiska o njuta. Jag har ochså cyklat förbi sjön på Vretstorpsvägen o satt mig vid ett bord o tagit en kopp kaffe o beundrat utsikten. Och cyklat förbi sjön har jag ofta gjort på väg mot  Tjälvesta naturreservat, 6-7 km ytterligare norrut. O det är ett område som är ganska unikt i Sverige. Jag har inga ord för hur det ser ut på våren när vitsipporna blommar men foton kommer. Jag cyklar ofta dit på våren och sommaren.

sen gick jag hem via den andra vägen längre ner som är bekvämare o gå. O när jag kom hem så satt parakiten Kalla o titta på mig från sin gren på gardinstången. Hon har koll på allt i köket o på mig. Har jag på mig nån tröja som hon inte sett så flyger hon runt  o är rädd men inte lång tid. Är det ett ljud som hon inte är van vid, samma beteende. Frö sprätter hon omkring sig, men det finns ju dammsugare. Hennes favoritgrönsak är paprika av alla färger, även röd. För har jag nått rött på mig så blir Kalla rädd. Ett tag var hon rädd för svart ochså!
                              Det är lätt att hålla rent efter henne. Under grenen har jag en tidning. På den hamnar hennes skit!. Handtam är hon inte. Jag har haft 3 st parakiter hittils. En var otroligt tam redan från början. Kalla är ju hona liksom den som var så tam. O av samma färg. Den tredje var en hane av den ursprungliga färgen, gråspräcklig med rött o gult på huvudet. Det var en hane o en riktig "suring". Men vissla kunde han. Jag har upplevt att det är lättare att få undulater att prata. Dom andra 2 hade jag i tv-rummet där balkongdörren är. Inte bra o ha bur där, lätt att dom flyger ut när man glömt stänga den. Därför är Kalla i köket!