Jan i Närke

          Jag sitter här och laddar upp innan skidorna, hockeyn o fotbollen idag. Då tänkte jag på mina parakiter när jag stod o duscha Kalla! Hoppsan "snuskhumrar" min senaste fågel heter det ochså!
                  Den på bilden hette Putta och var så tam att det nästan var jobbigt. En hona då förståss. Obs feminister jag menar namnet! Tyvärr så var Putta så tam och jag var så van att hon satt på axeln så jag knappt kände av det! Detta gjorde att jag öppnade balkongdörren en nyårsafton och vem tror ni flög ut i det -10 c kalla vädret. Jag letade ute jag spanade o jag bönade men inget hjälpte! Inge vidare!

            All right, livet gick vidare. Efter nån vecka ringde jag till min kompis Sven-Arne i S:a Bro i Örebro och han hämtade mig. Då gick vi omkring i Örebro o spanade och hittade detta exemplar, som jag döpte till Örnie. det var som natt o dag. En ganska vresig fågel vars bur ochså stod i Tv-rummet. Han flög dock ut i bland o satte sig på gardinstången. Sen hade han ett speciellt landningsvarv när han skulle tillbaks till buren. först till ett skåp o sen in i buren. Jag lärde honom att säga Örnie och att vissla ungefär som man visslar efter en snygg donna, ni vet? Så jag hade roligt med Örnie ochså. Men ve o fasa! Sommaren 2007, tror jag det var hade jag besök av en kompis som ochså huserade i Tv-rummet. Sov där. Jag hade som vanligt "nattat" Örnie, lagt en filt över buren, endast en lucka var lite öppen under filten! Balkongdörren var lite, lite öppen och kompisen låg i sin "enorma" uppblåsbara säng. sen gick jag o la mig i sängkammaren som vanligt. På morgonen gick jag in o hälsade godmorgon o  tog av filten på buren. Ingen fågel!! Jag sa till Lars, men han var ju här i går kväll. Vi vände upp och ner på hela lägenheten men ingen fågel. Jaa, i gryningen hade Örnie tagit sig ur buren, tagit sig förbi den "enorma" sängen och tryckt sig ut genom springan i balkongen utan att vissla eller säga Örnie! Vi satte buren på balkongen , letade ute, frågade folk! Nä, putz väck!
  
               Men Ekblom ger sig inte! Efter några dars deppande o ångest o självransakan så körde jag o kompisen till Örebro i annat ärende men jag fick återfall, bad en bön och köpte Kalla. Buren står numera i köket där Kalla få flyga fritt o har det jäkligt bra! Hon flyger ofta upp på en gren som jag förankrat på gardinstången. Hon sprätter ju lite frö men vadå! Skiten hamnar på strategiskt utlagda tidningar och i buren är hon nästan bara när hon äter. Men nu när hon blivit fullvuxen i hjärnkapacitet har Kalla stt sig på axeln några gånger när jag diskat , farit ner på bordet och satt sig på min matskål o ätit av min mat!!! Liksom Putta säger hon inte ett knyst mer än "kvittrar". men det påstås att honor har svårare för att prata. För mig verkar det obegripligt men.....
                               3 parakiter men olika personligheter. Det är roliga fåglar parakiterna och dom klarar att vara ensamma men inte längre tider. Därför har dom barnvakt när jag är borta mer än en dag. Jag har innan parakiter haft undulater och en amazonpapegoja och en annan sort när barnen var små. Bra sällskap och djur är djur men nån 3 gången gillt skall det inte bli! Däför håller Kalla till i köket och vilken stor bur hon har, hela köket med egen matvrå! Vem kan ha det bättre, joo jag kanske jag har hela lägenheten!!!